domkallarmigtess

Man blir ju helt förstörd.
Vart på MVC idag.. vanlig kontroll. Jag lämnar det kära urinprovet, hon kollar blodtryck, känner på magen o känner att den har fixerat sig o tar sen fram dopplern för att lyssna på pluttens hjärta o säger: Nämen, vilken livlig liten en.

Jotack.. jag vet.. o den hatar när saker o ting kommer på magen o trycker ner.. jag kan knappt hålla mina händer över magen innan det protesteras.

Nu är det väldigt högt så vi provar o lyssnar på hjärtljuden senare igen! Visst.

Hon pratar om förlossningen, förberedelser, vad man kan göra, när man ska ringa o sånt där, jag får veta mitt förra sockervärde, som för övrigt var bra, o tiden springer förbi. Sen ska hon lyssna igen..
Fortfarande väldigt många hjärtslag.. pendlar mellan 180-200slag.

- Jaha, nä, men det här går ju inte, jag får helt enkelt skicka upp dig till förlossningen där dom får ta CTG på dig.

Hjääälp.. jaha! *klump i magen*

Hon ringer upp o säger som det är o jag är så välkommen så ..

hmm.. jag känner väl mindre välmående känsla för att åka..men försöker o inte tänka negativa tankar, herregud.. det här händer ju massvis med kvinnor o det är ju bara en rutinkontroll för att se att allt är bra.

Hon kramar om mig o säger att det inte är nån fara o att jag inte behöver vara nervös, det händer de flesta under någon gång graviditeten.
Känner att ögonen börjar tåras, shit.. börja inte lipa nu din hormonfulla människa :)

Försöker ringa Nettan, inget svar, men förklarar i ett sms o skriver att hon inte behöver oroa sig.
Åker upp till förlossningen, på vägen dit ringer Nettan o då kommer naturligtvis tårarna :) Men förklarar att det säkert inte är nåt utan bara som sagt, att bebisen säkert bara var lite överpigg på MVC.

kommer in i världens minsta lilla rum, endast en säng o en CTG maskin får plats :D tur man inte har cellskräck.. en kvinna kommer o förklarar vad maskinen mäter, o att jag ska trycka på en knapp för varje fosterrörelse jag känner, efter ca 10min eller 10 "tryck på knappen" kommer maskinen vara klar o då skulle jag "larma" på henne.
Ligger där o känner o tittar på maskinen.. inga höga hjärtslag nu inte.. som max 170 under tiden jag var där.. mestadels runt 150.
Ser en gravid kvinna som vankar fram o tillbaks i korridoren, hennes pojkvän lägger en arm om henne som hon snabbt slår undan o jag kan inte annat än börja skratta. Högröd i ansiktet o grimaserar gör hon! .. =D

Efter ett tag har jag "tryckt 10ggr på knappen" o larmar då på sköterskan som kommer.
Hon tittar på pappret som kommer ur maskinen, säger att det ser jättebra ut, men att hon måste fråga en läkare, men att jag inte behöver vara orolig.
Klumpen försvinner lite grann från magen, men jag var lugnare nu då jag sett hjärtslagen på maskinen o att dom inte varit så höga längre.
Sköterskan kommer igen o säger att allt ser helt normalt ut o att jag kan åka hem, men är välkommen om ca 5veckor igen.. :)

Tack o hej .

Fan vilken pärs det var där i några minuter, framförallt resan upp till Ryhov.

Men slutet gott, allting gott!
Nu äter vi chokladtårta o grädde :D